Schizophrenic Conversations

Överlever. Det är det jag gör om dagarna, jag överlever. Överlever livet, typ. Det går sådär men har iaf inte dött än, vilket är väl säkert bra antar jag....

Ska till stockholm imorn och har sån otrolig ångest över det. Kan knappt andas av för mycket ångest. All stress, att vara överallt där det är mycket folk, inte känna mig trygg ens nånstans, att måsta göra en massa....Jag orkar inte, jag vill inte ens :( Vill bara stanna hemma, i min egna lilla vrå där jag är trygg!

Har iaf skrivit ner det mesta på papper nu, det jag ska ta med till min kurator så jag inte glömmer något. Känns så otroligt att jag gått till en kurator i typ ett halvår men hittills aldrig fått ur mig allting..och de verkar inte ens bry sig att jag finns. Jag lyssnar inte på vad de säger, jag stänger av. Jag hör att de säger något men jag uppfattar inga ord, typ. Orden stannar några meter ifrån mig och ramlar ner i en hög av grus!

Känns dock inte som det jag skrivit är tillräckligt allvarligt för att de ska göra någon förändring, för förändring behöver jag. Men de kommer väl bara som vanligt rycka på axlarna och försöka säga något som ändå inte går in, som jag ändå bara kommer glömma så fort jag går ut därifrån.

Jag önskar att jag vore galen, riktigt sådär galen så jag var tvungen att va inspärrad. Eller typ så dålig att de inte hade något annat val!

FUCK psyk, hatar det stället. De kan gå och dö allihop! -.- FUCK THEM!!